Lämnade det lugna Rullsand och havet för att återvända till stadslivet i vårt vackra Gävle. Kan se på TV igen och få nyheterna direkt in vardagsrumet. Gustav är på väg in mott plattformarna i Mexikanska golfen för att senare nå fram mot New Orleans med förödelse och elände. Det är ändå konstigt att vi förvarnas men inte kan motstå naturens krafter, inte ens supermakterna kan göra motstånd bara dra sig tillbaka och vänta. Det är som det kalla kriget, övermakten tar till storsläggan och den lilla människan får försöka hålla sig undan. Det är bara det att fienden inte lämnar slagfältet utan biter sig fast och förtrycker, orkanen går över och du får chans och resa dig. Söndag är helgdag men jorden tar inte hänsyn till tid och rum den protesterar på tider som inte vi styr över. När vi vaknar upp den första september då är det över och vi räknar in de skadade och de som inte lyckats klara sig undan förödelsen. Då vaknar världens börser och ekonomisystemet kan fortsätta att ta åt sig av eländet under några dygn minst. Sensommaren och hösten blir säkert bra och skulle Gustav hitta hit då rasar det några träd oftast och vi blir utan TV och elextricitet några dygn. Då kan vi sitta i stearinljusets sken och njuta om du inte har batterier till transistorradion?  

TACK